…som far fram genom huvudet och gör mig arg. Arg på mig själv för att jag tänker den, arg på alla år som ligger bakom mig och som gör att jag tänker den. Och arg på kommentarerna som gör att tanken börjar växa.
Den där tanken om att jag inte duger till, att jag inte har något att tillföra, att det jag gör inte räcker till. Jag borde kunna mera, borde veta mer, veta bättre, klara allt. Kunna hjälpa. Förbättra, förändra, påverka. Palla med. Och vara nöjd och lycklig samtidigt.
Tanken gör mig arg, för jag vet ju bättre, jag vet att jag gör j-vligt mycket och klarar mer än jag tror. Och att jag inte kan kunna och veta allt. Så jag tänker ignorera den där tanken. För jag kan visst och jag duger – alldeles utmärkt!
2 Comments
Genom att fånga in denna snabbt flygande tanke, missar du de långsamma tankarna i ditt huvud som handlar om att du verkligen duger.
Du tillför nästan dagligen med något för någon, dessutom finns det inget “räcker till” för oss som uppskattar vad du skriver och vad du gör som är värdefullt.
Som människor blir vi aldrig fullärda, vi hinner inte med allt, men livet handlar om att våga och att träffa människor som får oss att må bra, som får ut våra kreativa sidor och ger oss energi. Kunskap är att leva.
Nästa gång du tänker på denna flyktiga tanke, ifrågasätt den. Låt inte denna mem få prägla ditt medvetande. Få den att vibrera sönder av alla andra positiva tankar som du fångar in med din mentala håv. Var inte rädd för de fjärilar du lyckas fånga.
Internets have got ya back chaos theory.
Merci D!
Och jag stannade upp denna gång, vände och vred på känslan och förkastade den! Och jag ska fortsätta fånga fjärilarna, jag lovar.