Där står jag, mitt i ett cirkustält, helt handfallen. Musiken har slagit sina klor i mig och det är ingen idé att försöka streta emot. Tårarna rinner ner för mina kinder och jag känner den salta smaken när de blöter mina läppar.

Tappar allt fokus på tid och rum, men är på samma gång medveten om folkmassan som innesluter mig, som delar upplevelsen med mig. Närvarande men samtidigt helt borttappad.

Jag faller och det är detta som har fått mig att tappa fotfästet för tillfället.