London baby

Semesterns första dagar har spenderats i underbara vänners sällskap här i London. Jag sitter just nu med datorn i knät på en öde takterrass mitt i denna enorma stad. Försöker sammanfatta alla upplevelser och samtal jag har haft de senaste dagarna och det jag kommer fram till är att jag nu förstår alla de som älskar den här staden.

Jag har under de år jag bott i England alltid dissat London, tyckt att det är en opersonlig, alldeles för hektisk plats där det bara är smutsigt, rörigt och för mycket folk. Att nu komma tillbaka och verkligen uppleva några underbara dagar har fått mig att helt ändra uppfattning. Jag ser inte allt som så svart eller vitt som det har tett sig tidigare. Jag njuter av utbudet, av människorna, av intrycken. Jag glider runt och tar in allt som händer runt omkring mig. Jag träffar gamla vänner och deras bekanta och känner mig så hemma; jag deltar på ett helt annat sätt en jag gjort tidigare och känner att min röst kan bli hörd och att jag visst kan lägga mig i och ha något vettigt att tillföra. 

Jag har uppenbarligen förändrats och den förändringen speglar sig i min upplevelse av London. Jag skulle kunna tänka mig att bo några år här och jag vet att jag skulle få uppleva en helt fantastisk tid, men samtidigt trivs jag i vetskapen om att jag kan uppleva lika många underbara ögonblick hemma i Sverige. Där finns också de saker jag söker och mår bra av, visst utbudet är mångdubbelt här, men det som finns hemma duger mer än väl. Jag kommer ändå inte kunna uppleva allt eller lära mig allt jag vill – men möjlighet att utforska så mycket som möjligt finns var jag än befinner mig.