Jag har fortsatt att fundera en hel del på det här med människor och hur vi interagerar med varandra. Om och om igen kommer jag tillbaka till kommunikation som nyckeln till allt. Eller allt kanske var att ta i, men så mycket som bygger på rak kommunikation och möjligheten att sprida den information som man får tillgång till. Det fanns några exempel i valkampanjen till EU-parlamentet i våras. De politiker som visar att de inte har svar på allt men att de är villiga att göra sitt bästa, de inger förtroende och har bra mycket större chans att få folk att lyssna.
Samma sak tas upp gång på gång i diskussionen kring bloggar, de som väljer att delta i samtalen som uppstår i kommentarsfälten är de som har många läsare, trovärdighet och har skapat sig ett namn i bloggSverige. Återigen är det kommunikation som är nyckeln.
Men det som rör runt mest i min kaosartade lilla hjärna är dock kommunikation och relationer. Detta virrvarr av känslor och förvirring, där det är så lätt att trampa fel, bli sårad, dra förhastade slutsatser och skena iväg i fantasier om värsta tänkbara scenario eller likväl en dröm om happily-ever-after, i alla fall om man fungera som jag gör. Jag håller sakta men säkert på att lära mig att det där med kommunikation kanske kan hindra många av mina kaosteorier, kanske kan lösa problem innan de ens hinner uppstå och spara mig många tårar och sömnlösa nätter av alldeles för mycket funderande.
Hit har jag kommit i mina tankar; jag inser fördelen med kommunikation och jag kan så tydligt se de influenser jag har haft som har hindrat mig från att lära mig det tidigare, de exempel på bristande kommunikation som har präglat så många tidigare situationer och relationer, från de första sveken av vänner till en ickekommunicerande familj och förhållanden som varit skolexempel på usel kommunikation. Så långt är allt väl, men hur gör jag i praktiken? Vågar jag leva som jag predikar? Som jag tror kan vara den väg jag vill gå? Och var går gränsen för öppen kommunikation och för mycket ärlighet? Finns den ens? Alla dessa frågor som skapar än mer kaos inom mig. Jag vill ju så gärna få det att fungera, att kunna leva efter devisen att jag kan kommunicera och att jag vågar vara ärlig mot mig själv och de runt mig. Men hur fan gör man? Kan ingen komma och lära mig, visa hur det ska fungera och få det att fungera även för mig. Jag kan hitta exempel på hur lätt det egentligen är. Men jag är fortfarande så rädd för att bli sårad att jag fegar ur och gömmer mig.
5 Comments
Jag är väldigt ung och har begränsad erfarenhet av livet. Men det är någonting jag vet så är det att det hjälper i princip alltid att prata om saker, allra mest inom förhållanden. Det är så lätt att misstolka och gå runt och bära på molande känslor som försvinner bara man får diskutera dem med den man bryr sig om och inse att det inte är så hemskt. Och är det hemskt, så går det att lösa.
Jag har också lärt mig att man inte skall ljuga för människor man älskar. Bites you back. Hard.
I hear ya. Också skitdålig på det där. Vi kanske kan ha workshop?
Anders: du är så vis. Jag vet det där också, men nu ska jag lära mig att leva utefter den devisen också, har tagit några stapplande steg i rätt riktning, men det finns så mycket som slänger sig i vägen: stolthet (fruktansvärt löjligt jag vet, vid 29 års ålder borde jag ha tagit mig förbi det), feghet, rädsla och en ovana – hittar inte orden när jag behöver dem utan de letar sig ut här i kryptiska funderingar istället.
Julia: Ja vi kanske ska ta och anställa Anders som vår livscoach – så vi får tummen ur och börjar snacka med de som behöver höra vad vi vill ha sagt.
Hej,
Hittade precis länken in till mitt inlägg om att ta ansvar i relationer. Blev jätteglad! Det är så härlig känsla det där när något man skrivit har berört. Tack!
Nattens bibliotek: Det berörde verkligen och gav så bra exempel. Och jag är mycket nöjd med mig själv då jag sedan jag skrev det här har lytt mig själv och börjat kommunicera, lite mera i alla fall. Tagit några små stapplande steg och ser redan hur det hjälper, hur det reder ut kaoset i huvudet och låter mig sova lugnare.