Hans hand letar sig fram till mitt bröst och kramar om det. Söker efter min bröstvårta och min lust, men misslyckas med båda. Sakta rörs sig handen neråt och stannar vid troskanten. Jag säger dit men inte längre. Tillbaka får jag repliken: “Tråkigt!” med tillägget “Av mig menar jag.” Men det vet vi båda två att han inte alls menar, han menar att jag är tråkig som sätter stopp, att jag på något sätt har lovat mera bara genom att gå med på att dela sängen med honom. Och att jag nu förnekar honom något som han hade förväntat sig. Trots klargörandet på bussen dit från oss båda att vi bara ska sova tillsammans.
Att han inte känner min totala avsaknad av respons, att jag inte ger några inviter, eller ens reagerar på hans händer på min kropp får mig att skratta inombords. Jag vet inte om jag skrattar åt mig eller åt honom. Skrattar åt att jag vet att jag har kontrollen, vilket är underbart befriande och en insikt att så här skulle jag inte reagerat för några år sen, då hade risken att jag tillåtit mer än jag velat varit stor. Skrattar också åt att han inte klarar av att känna av stämningen, eller om det är så att han gör det men vägrar erkänna sitt nederlag, skrattar för oavsett vilket det är så tycker jag synd om honom. Men samtidigt som jag ligger där och skrattar för mig själv så skräms jag av situationen, skräms av att jag skrattar åt det snarare än att ryta ifrån. Ryta ifrån och förklara att även om han påstår att det är han som är tråkig som försöker lite för mycket, så är det inte vad han egentligen menar.
Och att bara yttra den meningen på det sättet med fördröjningen mellan de två delarna gör det så tydligt att han visst vill skuldbelägga mig för att jag inte släpper till. Även om han försöker finta bort det med ett skämt. Att jag klarar av att sätta gränser den här natten betyder inte att en annan tjej, eller jag en annan natt, skulle klara det om han kör samma jargong, och därför borde jag ha sparkat bakut snarare än att skrattat inombords. Inte acceptera en fånig lek med ord. Men jag vet att han inte kommer få gå över någon gräns med mig den där natten. Så jag släpper det, rättar till kudden och somnar in. Fegt? Ja, kanske.
7 Comments
Inte fegt. Bra av dig att känna dina gränser, att säga nej. Att analysera det som du gör. Du är bra. Glöm inte det.
Tycker du gjorde helt rätt. Dock gjorde han mycket fel. Men det är ju hans fel och ingen annans. Han borde kanske ha sagt “förlåt, vi sa att vi bara skulle sova ihop, så då kanske vi skall göra det istället” med en förstående och snäll ton. Erkänna sitt fel och erkänna sin felriktade lust. Jag tänker mig att det hade ändrat allt till något bra. Kanske. I alla fall inte dåligt.
Men det är svårt det där, hur lätt det är att man sover ihop med någon bara för att det finns nära till hans, och när man sover ihop så finns beröring och kyssar nära till hands, och plötsligt spelar det inte riktigt någon roll vem det är man kysser i mörket. Och jag tror att det är dåligt. Jag tror att man skall kunna få sig själv och den man sover med att ha någon slags respekt för felriktad lust. Hur svårt det än är i stunden.
Eller: så är det i alla fall i min värld. Speciellt nu. Tack för att du delade med dig. Som vanligt.
ändå en jättebra reaktion att skratta tycker jag. lättsamheten som jagar bort det korkskallade beteendet. han blir mer rädd av ett skratt än ett rytande.
Rysligt bra skrivet om något som helt enkelt är komplicerat.
Tack alla <3
Jag vet inte om jag kan hålla med om att det är komplicerat Pär, eller det kanske är komplicerat men borde inte vara det. Det borde vara en självklarhet att inte lägga över skuld på någon annan, att kunna kontrollera sig så att man inte ens behöver pika för ett nej. Person in fråga respekterade mitt nej, rent kroppsligt, men inte i tanken, vilket jag kan förstå, men då ska man inte lägga över det ansvaret på den andra personen genom en så usel kommentar.
Och det är svårt med gränsdragning, speciellt som här när man är två personer som utnyttjar varandra bara för att behovet av närhet är så påträngande. Även när reglerna är tydligt bestämda innan, så är det så lätt att dras med, som du säger Anders. Och däri ligger kanske problemet, jag borde inte ens utsätta mig för den situationen.
Och Gustav, jag önskar bara att jag hade skrattat högt och inte bara inombords. Där var jag feg.
Karin: Tack för att du också delar med dig av dina sådana erfarenheter. Och ja, den typen av pikar kan förstås få en att göra saker man inte vill. Så hemskt bra att du faktiskt inte gjorde det.
Det du skriver om att man är två som utnyttjar varandra för att behovet av närhet är så stort… jag tycker det är läskigt hur mycket man kan göra för att få närhet. Både vad gäller att utnyttja andra och att gå över sina egna gränser.
Nu skulle jag visst kommenterat mera här ser jag. Det relaterar till det Anders skrev om att be om ursäkt för sin felriktade lust.
Jag skulle påstå att precis som Anders säger skulle en ursäkt faktiskt kunna vända det till något bra. Jag har varit i en situation med en killkompis som gick över gränsen a long time ago. Dagen efter tog jag upp det med honom och han lyssnade och bad om ursäkt. För mig läkte det allt helt och hållet. Jag var aldrig otrygg med honom efter det.
Med en annan kille (den situation jag själv bloggat om) försökte jag också att prata om det efteråt, men han kunde inte ta in på något vis att det han gjort hade gjort mig illa. Trots att jag aldrig anklagade honom för något utan bara ville bli förstådd. Den taggen sitter därför kvar och jag kan även flera år efteråt må dåligt av att tänka på det.
Så ja, hur man hanterar saken efteråt kan faktiskt förändra hur man i efterhand ser på det som hände, märkligt nog. Att bli lyssnad på och förstådd räcker många gånger väldigt långt. I alla fall för mig.
One Trackback
[...] This post was mentioned on Twitter by Gustav Almestad. Gustav Almestad said: Mycket bra. RT @lillmacho: Kaosteori "Tråkigt! Av mig alltså"http://bit.ly/14m6Q7 [...]