Jag skulle påstå att precis som Anders säger skulle en ursäkt faktiskt kunna vända det till något bra. Jag har varit i en situation med en killkompis som gick över gränsen a long time ago. Dagen efter tog jag upp det med honom och han lyssnade och bad om ursäkt. För mig läkte det allt helt och hållet. Jag var aldrig otrygg med honom efter det.

Med en annan kille (den situation jag själv bloggat om) försökte jag också att prata om det efteråt, men han kunde inte ta in på något vis att det han gjort hade gjort mig illa. Trots att jag aldrig anklagade honom för något utan bara ville bli förstådd. Den taggen sitter därför kvar och jag kan även flera år efteråt må dåligt av att tänka på det.

Så ja, hur man hanterar saken efteråt kan faktiskt förändra hur man i efterhand ser på det som hände, märkligt nog. Att bli lyssnad på och förstådd räcker många gånger väldigt långt. I alla fall för mig.

Det du skriver om att man är två som utnyttjar varandra för att behovet av närhet är så stort… jag tycker det är läskigt hur mycket man kan göra för att få närhet. Både vad gäller att utnyttja andra och att gå över sina egna gränser.

Men det är svårt det där, hur lätt det är att man sover ihop med någon bara för att det finns nära till hans, och när man sover ihop så finns beröring och kyssar nära till hands, och plötsligt spelar det inte riktigt någon roll vem det är man kysser i mörket. Och jag tror att det är dåligt. Jag tror att man skall kunna få sig själv och den man sover med att ha någon slags respekt för felriktad lust. Hur svårt det än är i stunden.

Eller: så är det i alla fall i min värld. Speciellt nu. Tack för att du delade med dig. Som vanligt.