De senaste två veckorna har varit ett enormt virrvarr av känslor och aktivitet. En mix av välbehövlig vila i en enorm bäddsoffa i en trygg lägenhet på Söder med kattgos och stora tekoppar och samtidigt intensiv aktivitet i form av seminarium på Rosenbad och konferens på Internetdagarna. Jag har en hel mängd anteckningar som jag ska sätta in i något slags sammanhang och förhoppningsvis få ut lite tankar kring, men jag låter intrycken smälta lite och läser in mig på alla de sidor jag blivit tipsad om och alla spännande projekt som har kommit in i mitt synfält. Internetdagarna var givande dels för att Juliagruppen fick så mycket positiv respons, dels för att ämnena som togs upp var intressanta och i de flesta fall kändes som språngbrädor som kastade en in i nya diskussioner, men också mycket för de kontakter som knöts under de intensiva dagarna. Jag har t.ex. redan sett effekterna av att Daniel Westman börjat twittra. En sån enkel handling men som redan skapar nya kontaktytor.

Samtidigt har det varit två veckor av nya insikter på ett rent känslomässigt plan, kaos på så många sätt, men även trygghet i att när jag lyssnar på magkänslan så hittar jag kanske rätt till slut. Utvärderande av att jag inte kan få möjligheten att bedöma världen i form av svart/vita sanningar, allt är gråskalor och jag måste bara lära mig navigera genom den dimman. Lita mera på mig själv och inte låta saker växa och få enorma proportioner utan ta tag i problemen på en gång. Även inse mina begränsningar – trodde verkligen att jag hade lärt mig det men så verkar inte vara fallet.