Min tunna hud är inget försvar. Där finns inga taggar som skyddar, inga fjädrar som skyler eller fjäll som låter vattnet rinna av. Känslorna tär rakt igenom. Ett felriktat ord kan hugga upp ett sår så stort att man aldrig tror det ska läka. En påminnelse om en tragedi så ofattbar. Ett minne av påhittad otillräcklighet. De enda försvar jag känner är tårar och ord. Tårar som bryter ner alla försvar. Hårda ord som biter tillbaka, som slåss och river sönder den andra mer än de någonsin menar. Eller rena ord, orden som letar sig ut här, som förklaringar, avväpnade och utlämnade till sig själva. Formuleringar som letar sig upp till ytan, lägger sig som en hinna på huden. Bildar ett tillfälligt försvar, låter trycket lätta en smula. Skapar balans genom att tankar får lämna kroppen. En utjämningsprocess av känslopåverkan.
-
Senaste inläggen
Kalendarium
-
Senaste kommentarerna
- Elin I. on Mitt i natten
- Kaosteori on Salt
- Jesper Bylund on En kliché
- Maria on En kliché
- Kaosteori on En kliché
-
Klusterkärlek
På Twitter som @lillmacho
- @padowi @klang67 Adium now supports twitter, statusnet and fb, but I'm not too happy about it's usability. :( 2010-11-08
- @Hemmingsson <3 2010-11-08
- Somnade innan 9 igår, vaknar efter 9 idag. Sömnbehovet någorlunda fyllt. Nu dags att ta hand om mailskörden. 2010-11-08
- @jocap Oh and btw, det var blacklist det skulle ligga i. 2010-11-07
- @jocap Never mind me, efter lite trixande löste jag det. Tack för tipset! 2010-11-07
- More updates...
Powered by Twitter Tools
EFF Online Free Speech
4 Comments
Någon av mina gamla psykologer beskrev det som en oförmåga att dra in känselspröten. Allting tar de bara in. Och hur mycket jag än älskar din hudlöshet och tycker att det är något av allt det vackra med dig, så förstår jag hur jobbigt och tärande det är för dig ibland.
Ja det är ett tveeggat svärd, jag var livrädd att jag skulle förlora den där känsligheten när jag började medicinera, det var en av mina största farhågor. Skulle jag tappa den så skulle jag inte längre vara mig själv. Men samtidigt så är det som du säger, det är så svårt att leva med ibland. Känslospröten får in för mycket information och själen slår bakut. Du vet ju själv precis hur det är.
En dag, en dag, ska jag komma på något bra att säga här. Då kommer jag tillbaka. Igen. /P
Och jag ser fram emot det mycket. Väldigt mycket.