Comments on: Precis som ni

By: Pelletsmaskinen

Pelletsmaskinen — Fri, 06 Aug 2010 19:46:01 +0000

Ibland tänker jag ändå att just kampen att ta sig upp ur det mörka hålet är så pass påfrestande att den inte får tillåtas sluka all ens kraft. Kanske bättre – åtminstone i perioder – att låta saker vara som de är.
Visst, på lång sikt vill man ju uppnå en bestående lycka, men jag vill mena att kampen att nå dit i sig kan föranleda så mycket ångest (inte minst terapi i olika former), att det inte alltid är värt det.
Kanhända blev jag flummig nu, men så får det vara. /Kram P

By: Kaosteori

Kaosteori — Fri, 06 Aug 2010 14:33:19 +0000

“…tänka för mycket…” Så många gånger jag fått höra det, att jag tänker för mycket. Tack för att du påminner mig om att jag inte är ensam om det och att det är tillåtet. Att graden av svärta varierar och påverkar oss olika glömmer jag nog också av, eller jag glömmer kanske snarare av att det är tillåtet att känna den stora svärtan och att man kan få slåss för rätten att göra det. Och att få slåss för den rätten inte står i direkt motsatts mot att vilja jobba sig upp ur hålet. De kan samexistera. För får den känslan inte tillåtas finnas utan konstant ska tryckas undan kommer den snarare explodera än leda framåt.
Hm, jag tror allt jag egentligen vill säga är tack <3.

By: Pelletsmaskinen

Pelletsmaskinen — Mon, 28 Jun 2010 09:08:17 +0000

Ovanstående är just nu mina favoritord på internet. (Ja, fortfarande, tre månader senare.) Och då är jag ändå inne i en period av ganska stor lycka och tillfredsställelse. Och jag har hört orden tidigare.
Ändå. Så sanna, så perfekta.
Jag vill mena att trots att alla har demoner och färgen svart inom sig, varierar graden så mycket att vi som stundtals har det riktigt svårt, tillsammans måste slåss för vår rätt att ha det så, tänka för mycket, pina oss själva, och ÄNDÅ känna att vi förtjänar vår plats både i solen och på jorden.
Jag blir aldrig som alla andra – eller ens NÅGON annan. Men jag tänker inte be om ursäkt för det, även om jag även framledes då och då kommer att krypa in i mitt skal och låtsas.

Så, nu fick jag äntligen till något av en kommentar här. /P