Kaosteori » musik

Återupplevda musikminnen

Kaosteori — Thu, 12 Nov 2009 09:27:30 +0000

Sitter i vännens kök och hör låt efter låt från 90-talet spelas upp ute i vardagsrummet. Vi har suttit och petat in nya låtar i listan hela dagen och tjuvlyssnat lite och jag har pipit till av igenkänning på var och varannan, känt igen artisten och studsat upp och ner i soffan av någon slags tonårskänsla, odefinierbar men det var väl de flesta känslor under den tiden.

Men så åter till köket senare på kvällen. Mitt i en konversation tystnar jag och den här gången är igenkänningen på en helt annan nivå. Jag förflyttas till en spelning någon gång runt 98-99, jag bredvid mina två vänner mitt i en svettig massa av anonyma kroppar, våra ögon som möts och en enorm delad glädje över musiken och närvaron. När vi ramlar ut från stället någon timme senare så kan inget få oss att sluta le och skratta högt. Våra kroppar kyls snabbt ner av den kalla Stockholmsnatten men det märker vi knappt av, vi är fortfarande kvar där framför scenen. E behöver bara börja nynna på någon av låtarna för att jag och B ska börja dansa och sjunga med där vi går hemåt genom parken.

Följande helg sitter jag i en annan väns vardagsrum och återberättar känslan som jag fick av just de där tonerna som spelades upp under 90-talsfesten och hon förstår precis. Vi gör liknande associationer, våra minnen är så starkt kopplade till det bandet och en viss person i vår närhet att vi bara behöver nämna bandnamnet så får vi en sorgsen blick och ett stort behov av att hålla om varandra och trösta. En enorm saknad sprider sig i våra kroppar och en vetskap om att vi aldrig kommer få dela det minnet med honom igen. Samtidigt en enorm glädje för vi kan inte annat än att till slut le, för musiken påminner oss om den glädje som den gav honom och den glädje som den fortfarande skänker oss. Ett minne som är så otroligt fysiskt, som känns i hela kroppen och måste få utlopp på något sätt. Så vi står där och håller om varandra och skrattar mellan tårarna, ett otroligt varmt och skönt skratt som släpper ut alla känslorna, förstärker den delade upplevelsen och får oss att vilja studsa runt till musiken än en gång.

Ack Värmeland du sköna

Kaosteori — Tue, 07 Jul 2009 10:42:25 +0000

Folkhavsglädje trädskugga Adiam Dymott ögonkontakt glädjesmitta James Yuill voyarism bonnbränna kaos tattueringshimmelen Casiokids slöflörtande samhörighet blåmärken skrubbsår skoskav plåster Detektivbyrån bandtshirts Borås barhudad whitetrash Parken sommarhud hatthelvete Converse DrMartens Foppatofflor barfota NIN mellansnack publikkontakt Värmland Elegant Machinery silvertejp sommarregn blixt-och-dunder synthlugg poprygg Frida Hyvönen matkö ölkö toakö entrékö langos munkar smålandsrulle thai våfflor Welle:Erdball vatten vatten vatten öl öl vatten rosé trocatila årets-första-dopp insjölugn abborrstim Motor Malmö lack läder nätstrumpor gamla vänner bob hund nya vänner mikrobloggning mobilladdning Depeche Mode Marylinmoment spontanshopping uniformer Fever Ray irc-hemlängtan tältfrukost inviter musiknörderi Anna Ternheim upptäckande bekräftelse planerande filosoferande Jenny Wilson semester stjärnglans kändisspotting öronproppar Nour El Refai såpbubblor solfjäder Hellokittyfläkt soffhäng Fleet Foxes korsryggsont syskonkärlek kopimiambassad Thåström ljusshow scenkläder kaffe kaffe kaffe snus Thermostatic tokleende tårfylld extas glädjepip Tiger Lou glädjeskutt VIP

Sommaren – data och musik

Kaosteori — Sun, 28 Jun 2009 22:45:53 +0000

Monki har tidigare i år proklamerat denna sommar som Summer of Data Love och det kan jag bara hålla med om, men jag vill även lägga till Summer of Music Love. Det här året har jag äntligen fått möjlighet att uppleva den livemusik som jag vill se, jag behöver inte stå ut med afterskiband som harvar på för att det är deras sätt att betala räkningarna, jag kan istället se band som faktiskt spelar för att dom älskar musik. Jag bor i en stad med ett rikt musikutbud och jag har människor runt mig som delar min kärlek till musiken. Bara det faktum att inom en och samma vecka kommer jag ha sett två av de band som legat på min “måste se innan jag dör lista” gör denna sommar värd att utnämna till Summer of Musik Love. Att det sedan dyker upp oväntade upplevelser mellan dessa sedan länge planerade konserter gör inte sommaren sämre. På en pub någonstans i Briston sprang vi igår på ett skönt band från halva Afrika, framförallt Kongo om jag fattade saker rätt: ZingZong Allstars, helt underbara - fick alla människor i lokalen att dansa så att svetten stänkte.

Som jag skrivit om tidigare så upplevde jag väldigt starka känslor under Clandestinofestivalen vid Röda Sten. Kanske var det för att jag blev överrumplad, men det gör mig lite orolig för hur jag ska reagera nu när jag på onsdag beger mig till Arvika, där jag ska se DM! Min tacksamhet för att min syster kommer stå bredvid mig när de stiger på scenen är enorm, jag kommer behöva någon som ser efter mig och har koll på att jag fortsätter andas. Har jag kanske lite väl höga förväntningar? Nej, det tror jag inte – oavsett vad som händer kommer jag tycka att det är det bästa jag någonsin sett!

2009 – Helt enkelt Summer of Love all over again!

Clandestino 09

Kaosteori — Sat, 20 Jun 2009 17:43:43 +0000

Där står jag, mitt i ett cirkustält, helt handfallen. Musiken har slagit sina klor i mig och det är ingen idé att försöka streta emot. Tårarna rinner ner för mina kinder och jag känner den salta smaken när de blöter mina läppar.

Tappar allt fokus på tid och rum, men är på samma gång medveten om folkmassan som innesluter mig, som delar upplevelsen med mig. Närvarande men samtidigt helt borttappad.

Jag faller och det är detta som har fått mig att tappa fotfästet för tillfället.

Musiken och staden

Kaosteori — Sun, 31 May 2009 18:22:40 +0000

Sjumilakliv har skrivit och uppmanat blogg-Sverige att dela med sig av de låtar som beskriver det de känner för sina hemtrakter. Hur otroligt bra det passa för mig att försöka hitta den där låten som fångar känslan jag har för Göteborg just nu. Staden har äntligen blommat ut i sommarvärmen och helgen bjöd på allt från Hammarkullenkarneval, kalas på Andra Långgatan med ballonger och spontandans på Skansen Kronan. Folk flöt fram med leenden på läpparna och det dansades på gatorna hela kvällen och natten. Kreativa göteborgare hade dragit fram sina alster och man kunde titta på allt från smycken, kläder, loppisfynd – ja allt man kunde tänka sig. Det diskuterades vilt kring de mest spridda ämnen – kontaktytsintensifiering utövades till fullo. Sveriges gladaste pirat gled runt i folkmassorna och uppmuntrade till röstning med ett smittande leende.
Och när dagen började vakna igen satt jag högst upp vid Masthuggskyrkan och såg solen glänsa i vattnet bortom Älvsborgsbron medan en fraktbåt sakta plöjde in mot hamnen.

Så den låt som fångar känslan bäst för mig nu är West Side med Studio från LP’n West Coast. Njut!

Uppdatering: Elin skriver också om hur underbart Göteborg är en helg som denna!