Feminism ska leda till lika rättigheter och lika förutsättningar. Inte till att ingen ska kunna diska!

Btw, JAG har stått för mkt av disk, tvätt och städning i tidigare relationer. Gör det mig till mer eller mindre feminist bara för att jag är man? Nope.

Så, nu fick jag äntligen till något av en kommentar här. /P

Så tomma ord på en skärm. Men jag var med dig där, och du var med mig. Även i de känsligaste ögonblicken var vi båda accepterade. Du var ledsen i mina armar, jag var nervigt förälskad när jag ringde dig på min promenad.

Vi är bara människor, hjärtat.

Och plötsligt, kanske senaste året eller så, så har jag fått mycket lättare att gråta. Jag har kollat på första säsongen av Glee och har haft tårar på kinderna under typ en tredjedel av avsnitten. Jag brukar aldrig gråta till tv-serier eller liknande. Vet inte riktigt varifrån det kommer.

Men på något sätt är det skönt att känna att det går. Att kunna släppa på någon spärr, att bara tillåta mig själv att känna. Någon av de bästa stunderna jag haft de senaste åren har varit när jag lyssnat på en viss Dylanlåt i precis rätt väder och bara gråtit av musiken som sådan. Det är som om jag känner mycket, så otroligt mycket, men inget specifikt. En stor mängd odefinierade känslor som måste välla ut som tårar. Vad det beror på vet jag egentligen inte, men det är en väldigt tydlig känsla – jag känner för mycket av något för att kunna hålla det inne.

Jag tror att det är likadant med mycket gråt. Att den inte alltid behöver vara kopplad till det specifika som utlöser det, men att man bara i vissa stunder känner för mycket, att man inte orkar, eller så orkar man för mycket, är kärare och lyckligare än man trodde möjligt eller vice versa. Men på något sätt så är det när känslomätaren inte klarar av längre som man bara gråter.

Ja. Ganska självklart kanske. Min poäng är väl egentligen att det inte är dåligt att gråta. Även om det kan vara tröttsamt att inte kunna styra det som man själv vill ibland. Men det är ur samma känslodjup som du gör så mycket fint och gott och bra för de saker du brinner för. Samma vatten och samma skopa. Glöm inte det. Du är en fantastisk, speciell och fascinerande människa. Men ibland suger det helt enkelt att vara speciell. Det kanske inte tröstar just när man gråter, men det kan förhoppningsvis ge tillförsikt att man är den man är av en anledning , good and bad.

Och om du någonsin tänker på dig själv som svag tycker jag att du skall fundera på vad hur många saker du har behövt hantera för att komma till den plats där du är idag. Hur stark och fantastisk du faktiskt måste vara för att orka såhär långt. Och längre ska du. Livet går framåt och vägen går uppåt. Tro inget annat.