Stopp

Läser Agnes och känner igen mig i längtan tillbaka in i oskuldens skal. Jag var där i morse, redo att avsäga mig allt vad information, politik och insikt i hur världen är beskaffad. Det blev bara för mycket, för mycket ondska. För många galna lagförslag som de små stackarna utan resurser måste stoppa på något galet sätt. För mycket motsättningar, folk som inte förstår varandra, folk som inte bryr sig, folk som bryr sig för mycket. Kristna irakier som går med i SD pga böghat, staden som sätter upp ett fult jävla hjul men stänger sin konsthall, landet jag bor i som intalar sig själv att det skyddar kvinnorna och ger dem frihet genom att förbjuda burka. Det är krångligt nog att leva med mig själv, jag behöver inte alla dessa saker som pockar på min uppmärksamhet. Jag kan verkligen tycka att det var lättare när jag inget visste, inte brydde mig.

Så tänker jag de där första 5-10 minuterna framför datorn när morgonens hemskheter väller emot mig. Skakar mig sedan loss från twitterflödet och irc. Drar på mig kläder, stoppar fötterna i jogginskorna och tar mig utanför dörren. Där möter ögonen solen, huden känner solens strålar och sommarens dofter slår emot mig. Några djupa andetag, ett bonjour till grannen på andra sidan gatan, ett snabb promenad utmed ån, frukostinköp på bageriet och sen är jag redo att ta mig an dagen igen. Jag känner behovet att inte släppa taget, att engagera mig istället för att glömma för det är ändå för sent, jag är redan för djupt insyltad i det hela, jag har redan tagit steget, jag tänker redan på frågorna varje dag.

Posted in funderingar, internet | Tagged , , , | Leave a comment

Till Gunnar

Kan man sakna någon man aldrig riktigt lärde känna? Någon man inte riktigt fick tid eller tillfälle att komma nära. I så fall saknar jag min farbror något fruktansvärt. Så där mycket så att jag som tagit steget bort från kristendomen ändå söker upp kyrkor bara för att få tända ett ljus för honom. Jag hade honom snett bakom mig en hel höst i Uppsala, han följde mig som en skugga, en ande bredvid mig var jag än gick. Svävade bakom mig, bredvid mig, kring mig. När jag satt och läste varenda tjock brittisk deckare jag hittade på stadsbiblioteket för att de var de enda som fick mig att glömma hur trött jag var. När jag cyklade fram och tillbaka till det hatade jobbet som telefonförsäljare ute i Boländerna, när jag sörplade i mig det svarta kaffet i fem-minuters-pauserna varje timme. De dagarna då jag lämnade studentkorridoren enbart för att ge sken av att jag tog mig till jobbet, när jag istället gick runt helt på måfå i centrum eller i mina gamla kvarter i Luthagen, oförmögen att hålla tillbaka tårarna men tvungen att röra på mig, tvungen att komma utanför de fyra väggarna i rummet, komma ut för att kunna andas och kunna känna något. Hela tiden var han med mig. Jag inbillar mig att han hade förstått vad jag sysslade med. Att om vi bara hade fått chansen att inse våra likheter så hade vi kunnat hjälpa varandra. Vi hade kunnat dela våra tankar kring de inre demoner som vi båda tampades med, tampas med fortfarande. Men det kanske bara är önsketänkande. Kanske hade ingen av oss klarat av att öppna upp sig. Kanske är vi inte så lika som jag får för mig så här i efterhand. Men jag hade velat få chansen att ta reda på det i alla fall. För tänk om det hade hjälpt.

Posted in funderingar, personligt | Tagged , , | 5 Comments

Dåliga idéer som självdör?

En av de tankar som dök upp igår under Sociamediapedia var något som @heidiharman nämnde. Kan det vara så att den transparens som Twitter och andra verktyg inbjuder till kan leda till att dåliga idéer självdör? Heidi talade om hur dåliga idéer som inte har substans eller relevans sållas ut. Hon byggde vidare på Jan Nolin som talade om feedbackkultur och hur det kan tänkas påverka företag. Om vi kastar ur oss idéer och åsikter, de debatteras, synas och sprids om vi gillar dem så kan det kanske bli en naturlig följd. Att de dåliga idéerna antingen får mothugg direkt eller helt enkelt inte får någon respons alls och därmed sållas bort. Från ca 55:30 i förmiddagens andra del.

Det är en tanke som jag gillar väldigt mycket. Dels för att jag gärna vill tro att information har möjligheten att skapa en bas för att göra bra val, att vi kan utvärdera det vi har framför oss. Om vi då blir bättre på att öppna upp, att lufta tankar och idéer så kan vi kanske även bli bättre på att syna saker i sömmarna och påpeka när det blir fel. Feedbackloopen blir snabbare och som Heidi funderade så kanske de dåliga idéerna aldrig hinner få tillräckligt med syre.

Jag tycker mig se det till viss del på Twitter, företag som inte riktigt lyckas använda verktyget för att kommunicera med sina kunder får ganska snabbt höra det, SJ är väl det uppenbara exemplet. Nu i dagarna har det dykt upp ett ny exempel, där en hel del twittrare reagerat först på att de blivit följda av användaren och nu ger svar på tal, ofta med mycket humor inblandat. Det är @BantningsTips som de senaste dagarna har börjat följa en drös folk i mitt flöde. Många har hojtat bestört att de blivit följda av dem och har kontrat med helt underbara svar.

Hej @BantningsTips! Idag tog jag hissen två våningar istället för trappan. Då hann jag spegla mig i hissen. Det var väldigt skönt. Hejdå.

förresten har ni fel. Tron att man måste vara smal är värsta fienden. RT @BantingsTips Hunger är ofta den överviktiges värsta fiende

För att inte tala om den som svälter. RT @BantningsTips: Hunger är ofta den överviktiges värsta fiende

hej @BantningsTips. jag sög precis i mig chokladsås direkt från tuben. det är synd om er som aldrig får uppleva hur ljuvligt det är.

Något som @BantningsTips verkar ta åt sig av till viss del.

... och där unfollowade @BantningsTipsmig. konstiga typer som inte gillar chokladsås.

Kanske inser de/den som ligger bakom användaren att bara häva ur sig förnumstiga självhjälpstips och följa allt och alla kanske inte riktigt är accepterat eller populärt och att man snabbt får svar på tal.

Att sidan som är kopplad till twitteranvändaren är halvfärdig och att de följer ca 1500 men endast har runt 50 som följer dem säger en hel del också, men det var inte poängen jag ville göra här.

Posted in funderingar, internet | Tagged , , , | 1 Comment

Konferens på distans – Sociamediapedia

Internet är underbart. Kanske inte så oväntat att få höra från mig, men gårdagen var åter en sådan där dag då det visade sig lite extra. En dag fylld av inspiration, samtal, kontaktytsintensifiering, intressanta frågeställningar och framförallt människor. Och allt kunde jag följa från mitt lilla ombonade kontor, som just igår var koncentrerat till sängen med laptopbricka, kaffe, croissant och jordgubbar.

Att få ta del av den bredd som Sociamediapedia bjöd på, trots eller kanske tack vare att de som var där alla hade kopplingar till sociala medier, var spännande. En så till synes homogen grupp kunde problematisera och fördjupa min syn på ämnet, nya tankar bubblade upp hela dagen och fortsätter dyka upp även idag. Jag blir sugen på att läsa mera forskning, hitta studier kring kommunikation, kring spridningen av användandet; vilka grupper som är representerade och hur man kan nå ut till fler, hitta nya exempel på hur internet kan användas i skolan, i organisationer och för att skapa deltagande medborgare. Den starkaste känslan som hänger kvar från gårdagen, förutom glädjen att ha hittat nya människor att lyssna till och samtala med, är att det finns en stor entusiasm. Det finns många som precis som jag vill utforska verktygen, kommunikationssätten, knyta kontakter och sprida information. Att Sociamediapedia kommer spela en viktigt roll som samlingspunkt är jag nu säker på.

Andra skriver om sina tankar efter dagen: Bibliobuster, Techrisk, Play on the commons, Charlotte S H Jensen.

Posted in en dag, internet | Tagged , , , , , | 1 Comment

Feberdrömmar

Vaknar upp flera gånger under natten med tankar på vad jag vill skriva om. Somnar om. Vaknar timmar senare oförmögen att avgöra vilken tid på dagen det är, ljuset och ljuden talar bara om att det inte är natt. Idéerna har tvättats bort ur minnet, ersatta av feberdrömmar vars bisarra scener hänger kvar och förvirrar.

Posted in funderingar, personligt | Tagged , , | 1 Comment