Ibland finner jag det talade språket frustrerande, min hjärna bearbetar saker i en hastighet som läpparna inte klara av att förmedla, ibland finner man inte rätt ord, och ofta har man så mycket mer man vill säga en vad det finns utrymme för. Så var definitivt fallet i onsdags då Juliagruppen och We Rebuild.EU, tillsammans med bl.a. PTS, medverkade vid det seminarium om öppenhet som Näringsdepartementet arrangerade på Rosenbad. Jag steg upp på scenen framför en publik av oändliga kostymer och sedan minns jag inte mycket fram till det ögonblick då vi satt på Seamus och äntligen fick i oss lite mat och försökte sammanfatta vad vi fått sagt.

Under förmiddagen hade vi haft en oerhört givande diskussion kring öppenhet och nätneutralitet över äppelkaka i Isobels trygga kök. Under den diskussionen kom vi fram till saker som vi alla på något sätt ansåg ligger i centrum för diskussionen, men vi insåg också att vi inte har helt klart hur dessa principer för öppenhet ska kunna säkerställas. Det är inte säkert att marknaden klarar av det själv, mycket på grund av problem med antimarknader och, med det jag ser som ett stort problem, att för att marknaden ska klara av detta så krävs det användare med full insyn som gör informerade val. Men det är inte heller säkert att regleringar är rätt väg att välja, problemet där ligger i att vi i så fall kommer försöka reglera något som vi ännu inte vet vad det är, internet utvecklas icke-linjärt med en sådan hög hastighet att regleringar vi applicerar idag kan vara helt irrelevanta och hämmande redan inom något år. Med dessa tankar i huvudet klev jag alltså upp där framför kostymerna och visst fick jag en hel del av det jag ämnade säga sagt, Pontus och Anders fick fram än mer av det som jag anser vara viktigt: internet som medborgarverktyg, som kommunikationsredskap och som samhällsförvandlare samt som en del i demokratiseringsprocesser istället för en marknad där vi enbart agerar som kunder.

Men det fanns ju sÃ¥ mycket mer att säga, det är ett ämne som kan diskuteras i timmar och som jag tror behöver diskuteras i timmar med alla representanter sÃ¥ att vi lär oss förstÃ¥ de olika utgÃ¥ngspunkterna vi har. SÃ¥ operatörerna och myndigheterna lär sig se internet sÃ¥ som användarna ser det: som nÃ¥got som innebär en frihet, som ger en valfrihet och en möjlighet att verkligen utnyttja människors lika värde – vi har (eller borde ha) tillgÃ¥ng till denna infrastruktur där vi kan göra oss hörda, där vi kan komma med innovationerna och idéerna. Men även att vi användare lär oss förstÃ¥ operatörernas tekniska begränsningar, att vi förstÃ¥r att total neutralitet i hur paket behandlas i rören kan vara en omöjlighet för dÃ¥ fÃ¥r vi ett nät som vi inte kommer kunna använda, dÃ¥ kan vi tänkas begränsa förmÃ¥gan för vissa applikationer att uppnÃ¥ en sÃ¥dan kvalitet av vi är intresserade av att använda dem och samhällsfunktioner kan bli omöjliga att upprätthÃ¥lla.

Så jag försöker se onsdagens seminarium som en utgångspunkt för det fortsatta samtalet och min frustration över att inte fått fram alla tankar som finns och att hamna i den marknadsjargong som så genomsyrade hela tillställningen är ursäktat, för det kommer finnas möjlighet att fortsätta samtalen, det här är bara början.