Kaosteori » glädje

Printemps

Kaosteori — Wed, 24 Mar 2010 09:18:35 +0000

För bara några dagar sen hade träden stora svällande mörkrosa knoppar med en endaste utslagen blomma. Igår när jag kom runt hörnet och såg vad regnet som drog förbi under helgen hade lämnat efter sig blev jag nästan matt av glädje. Rosa, nätta blommor pryder varenda lite gren av träden och har förvandlat de kalla mörka stammarna till mjuka moln av växtlighet.

Fortsätter sedan ner till den lilla ån och möts av en stig som slingrar sig fram mellan vattnet och små kolonilotter. Påskliljorna har börjat blomma på en av lotterna och ägaren har förberett jorden i prydliga rader. Min namne Veronika växer utmed stigen, tillsammans med andra små blommor vars namn mamma säkert lärt mig men som försvunnit in bland all annan information som flyter runt i hjärnan. Mitt på den stora gräsytan där man alltid möter en hund eller två står nu blommande fruktträd och på andra sidan ån har arbetet börjat på fältet med vinrankorna. Vänder sedan åter in mot byn och möts av kyrkklockornas dova toner och gyllene buskar i varje trädgård.

Dofter slår emot en. Fuktig jord som värms upp av solen. Söta toner från frukträdens blommor och något friskt, ogreppbart som regnet lämnat efter sig. Återvänder till den lilla lägenheten och bubblar av energi. Leendet jag bär på ansiktet efter en av dessa promenader smittar av sig och förgyller resten av kvällen.

On beauty

Kaosteori — Tue, 26 Jan 2010 12:22:14 +0000

Jag har gått och blivit fånig. Så där fånigt nöjd med att sitta i en soffa och då och då lyfta blicken för att stirra in i ett par vackra bruna ögon. Jag kan fastna i flera minuter, bara sitta där och fånle och njuta, studera varje linje och skuggning i ansiktet framför mig. Följa läpparnas linje, häpnas över att det kan finnas ett par kindben som är så perfekta, memorera alla ansiktsutryck som spelar fram över det där ansiktet mitt emot mig.

Det är tur att ingen annan behöver umgås med mig nu. Jag är nog helt omöjlig att tycka om, jag gör vad som helst för den där andra människan och har glömt av världen utanför. Nej, det stämmer inte, jag har inte glömt av den helt. Jag funderar dagligen hur vi två ska kunna passa in i den där verkligheten som jag har hört finns utanför den här bubblan av förälskelse. Hur det ska funderar rent praktiskt, hur vi ska kunna röra oss bland andra, hur vi ska kunna behålla den här känslan av perfektion. Så jag har inte helt tappat greppet om verkligheten, men jag tar en paus nu igen och återvänder till att njuta av skönheten.

Julia i mängder

Kaosteori — Fri, 21 Aug 2009 07:54:32 +0000

Nu ska jag försöka sammanfatta en av de mest fantastiska dagar jag har haft. Hur gör man det? Omöjligt känns det som, det är så mycket som jag upplevt och känner som inte går att ta på, inte går att göra rättvisa med enbart ord. Men försöka måste jag.

I onsdags var det äntligen dags för Juliagruppens första seminarium “Nät och samtal”. Förväntningarna från min sida var skyhöga, dels skulle jag äntligen få träffa en hel hög med människor som jag ser upp till och inspireras av, många av dem personer som jag har känt via internet ett bra tag nu och äntligen skulle få träffa afk. Dels för att jag ser det här seminariet och Juliagruppens initiativ som ett start på något fantastiskt, ett början på ett konstruktivt samtal om nätet, om de prövningar som vi står inför utan pajkastning, istället med fokus på lösningar, ideér och en givande debatt där vi försöker lära av varandra och förstå de olika utgångspunkterna som finns.

Och hur lyckat blev det inte?! Ni som inte hade möjlighet att närvara kan ta del av anteckningar och bambuser från tillställningen, men jag rekommenderar er att hålla utkik efter Juliagruppens nästa seminarium som kommer dyka upp under hösten och se till att ni kan närvara då. Det kommer ge er så mycket på så många plan.

Nu ska jag sluta predika och istället tipsa om alla andra underbara människor som har skrivit om denna nätkärlek som har tagit sina första stapplande steg mot ett potentiellt livslångt förhållande. Isobel, Gustav, Christopher, Lisa, Marcin, mfl

Här, där, överallt och på många olika sätt skrivs det och reflekteras om och kring Juliagruppen. Läs och inspireras.

————————————————————————————————————-

Uppdatering: Isabelle och Elin har också fått ur sig några underbara ord och bilder!

Musiken och staden

Kaosteori — Sun, 31 May 2009 18:22:40 +0000

Sjumilakliv har skrivit och uppmanat blogg-Sverige att dela med sig av de låtar som beskriver det de känner för sina hemtrakter. Hur otroligt bra det passa för mig att försöka hitta den där låten som fångar känslan jag har för Göteborg just nu. Staden har äntligen blommat ut i sommarvärmen och helgen bjöd på allt från Hammarkullenkarneval, kalas på Andra Långgatan med ballonger och spontandans på Skansen Kronan. Folk flöt fram med leenden på läpparna och det dansades på gatorna hela kvällen och natten. Kreativa göteborgare hade dragit fram sina alster och man kunde titta på allt från smycken, kläder, loppisfynd – ja allt man kunde tänka sig. Det diskuterades vilt kring de mest spridda ämnen – kontaktytsintensifiering utövades till fullo. Sveriges gladaste pirat gled runt i folkmassorna och uppmuntrade till röstning med ett smittande leende.
Och när dagen började vakna igen satt jag högst upp vid Masthuggskyrkan och såg solen glänsa i vattnet bortom Älvsborgsbron medan en fraktbåt sakta plöjde in mot hamnen.

Så den låt som fångar känslan bäst för mig nu är West Side med Studio från LP’n West Coast. Njut!

Uppdatering: Elin skriver också om hur underbart Göteborg är en helg som denna!

Ny månad – nya tankar

Kaosteori — Sun, 03 May 2009 17:19:01 +0000

Maj. Våren är här på riktigt, nästintill så att den har övergått i sommar och jag känner ett hopp och en tilltro till framtiden som kanske har att göra med det skira ljuset ute eller att mina tankar börjar samla sig och att jag kan lita på vad jag funderar kring och tror på. Den jag är och den jag vill vara kommer allt närmare varandra och jag känner mig hemma i min själ. Ett lugn har infunnit sig och en vetskap om att jag klarar så mycket mer än jag någonsin tidigare trott var möjligt. Och det som min allra käraste vän S alltid säger om mig och mitt liv: det löser sig alltid! stämmer, jag behöver bara bli påmind om det lite oftare.

Kanske hänger dessa tankar samman med den fantastiska helg jag har haft, med vännerna omkring mig, sol i ansiktet och en nästintill obegränsbar glädje. Saker har flutit på med en sån självklar lätthet, allting har klaffat och jag har fått bekräftat vad jag vill och vad som får mig att trivas och må bra. Att allting inte går att uppfylla nu och att visa saker kan komma att dröja längre än jag egentligen vill känns mest bara som små problem som är hanterbara, och att jag ens ser på det hela på det sättet är ett otroligt gott tecken. Jag har tagit mig en lång väg upp ur det mörka hålet jag befann mig i för inte så länge sen.

Äntligen!