Att få ta del av den bredd som Sociamediapedia bjöd på, trots eller kanske tack vare att de som var där alla hade kopplingar till sociala medier, var spännande. En så till synes homogen grupp kunde problematisera och fördjupa min syn på ämnet, nya tankar bubblade upp hela dagen och fortsätter dyka upp även idag. Jag blir sugen på att läsa mera forskning, hitta studier kring kommunikation, kring spridningen av användandet; vilka grupper som är representerade och hur man kan nå ut till fler, hitta nya exempel på hur internet kan användas i skolan, i organisationer och för att skapa deltagande medborgare. Den starkaste känslan som hänger kvar från gårdagen, förutom glädjen att ha hittat nya människor att lyssna till och samtala med, är att det finns en stor entusiasm. Det finns många som precis som jag vill utforska verktygen, kommunikationssätten, knyta kontakter och sprida information. Att Sociamediapedia kommer spela en viktigt roll som samlingspunkt är jag nu säker på.

Andra skriver om sina tankar efter dagen: Bibliobuster, Techrisk, Play on the commons, Charlotte S H Jensen.

Samtidigt har det varit två veckor av nya insikter på ett rent känslomässigt plan, kaos på så många sätt, men även trygghet i att när jag lyssnar på magkänslan så hittar jag kanske rätt till slut. Utvärderande av att jag inte kan få möjligheten att bedöma världen i form av svart/vita sanningar, allt är gråskalor och jag måste bara lära mig navigera genom den dimman. Lita mera på mig själv och inte låta saker växa och få enorma proportioner utan ta tag i problemen på en gång. Även inse mina begränsningar – trodde verkligen att jag hade lärt mig det men så verkar inte vara fallet.

Under förmiddagen hade vi haft en oerhört givande diskussion kring öppenhet och nätneutralitet över äppelkaka i Isobels trygga kök. Under den diskussionen kom vi fram till saker som vi alla på något sätt ansåg ligger i centrum för diskussionen, men vi insåg också att vi inte har helt klart hur dessa principer för öppenhet ska kunna säkerställas. Det är inte säkert att marknaden klarar av det själv, mycket på grund av problem med antimarknader och, med det jag ser som ett stort problem, att för att marknaden ska klara av detta så krävs det användare med full insyn som gör informerade val. Men det är inte heller säkert att regleringar är rätt väg att välja, problemet där ligger i att vi i så fall kommer försöka reglera något som vi ännu inte vet vad det är, internet utvecklas icke-linjärt med en sådan hög hastighet att regleringar vi applicerar idag kan vara helt irrelevanta och hämmande redan inom något år. Med dessa tankar i huvudet klev jag alltså upp där framför kostymerna och visst fick jag en hel del av det jag ämnade säga sagt, Pontus och Anders fick fram än mer av det som jag anser vara viktigt: internet som medborgarverktyg, som kommunikationsredskap och som samhällsförvandlare samt som en del i demokratiseringsprocesser istället för en marknad där vi enbart agerar som kunder.

Men det fanns ju så mycket mer att säga, det är ett ämne som kan diskuteras i timmar och som jag tror behöver diskuteras i timmar med alla representanter så att vi lär oss förstå de olika utgångspunkterna vi har. Så operatörerna och myndigheterna lär sig se internet så som användarna ser det: som något som innebär en frihet, som ger en valfrihet och en möjlighet att verkligen utnyttja människors lika värde – vi har (eller borde ha) tillgång till denna infrastruktur där vi kan göra oss hörda, där vi kan komma med innovationerna och idéerna. Men även att vi användare lär oss förstå operatörernas tekniska begränsningar, att vi förstår att total neutralitet i hur paket behandlas i rören kan vara en omöjlighet för då får vi ett nät som vi inte kommer kunna använda, då kan vi tänkas begränsa förmågan för vissa applikationer att uppnå en sådan kvalitet av vi är intresserade av att använda dem och samhällsfunktioner kan bli omöjliga att upprätthålla.

Så jag försöker se onsdagens seminarium som en utgångspunkt för det fortsatta samtalet och min frustration över att inte fått fram alla tankar som finns och att hamna i den marknadsjargong som så genomsyrade hela tillställningen är ursäktat, för det kommer finnas möjlighet att fortsätta samtalen, det här är bara början.

Hur som, här kommer de ord och tankar jag fick ner på papper eller som fastnat i hjärnan.

• Definition av internet – behöver vi det? behöver vi komma fram till vad det är vi talar om så att vi inte talar förbi varandra? vad ska ingå i begreppet, hur långt sträcker sig internet?
• Nätneutralitet (som var fokus för samtalet) – hur långt ska detta begrepp tas? ska det gälla enbart för den centrala infrastrukturen eller ska det appliceras ner till varje person som delar ut sitt nätverk? vilka implikationer kan de olika förhållningssätten ha?
• Marknad vs. regleringar – kan vi sätta vår tillit till att en öppen marknad självreglerar sig så att användarna gör medvetna val av operatörer som verkar för ett öppet internet? är nyckeln användarnas tillgång till information kombinerat med transparens från operatörerna? behövs i så fall en konsumentmärkning?
• Global rättighet – hur ska vi värdera internet? är det en rättighet som alla ska ha tillgång till? hur löses det rent praktiskt? är det som Julia Skott uttryckte det en allemansrätt? viktigt att vi lyfter blicken och inte bara fokuserar på Sverige eller ens EU, det är en global fråga och de regleringar som kommer till stånd här kommer få implikationer på andra ställen runt om i världen.

Jag har en mängd andra tankar som inte är lika definierade, men andra har skrivit om det så jag skickar med lite rekommenderar läsning:

DOOM4, Evighetsåtta, Intensifier
, Massvis (fyller på allt eftersom folk får för sig att sammanfatta)

Det är alltså Telekompaketets tredjebehandling som börjar nu och som medborgare i EU har du all möjlighet att påverka. Politiker ska lyssna på oss, det gäller bara att utnyttja de möjligheter vi får.

Projekt som börjar ge frukt är bland annat IPC-forum, ett alternativt arrangemang anordnat för att skapa diskussion kring alternativ till patentsystemet. Forumet arrangerades samtidigt som en stor konferens om patent hölls i Göteborg. Jag själv satt med under stora delar av forumet och är mycket imponerad över de öppna diskussionerna, det var mycket funderande och försök till att hitta alternativa lösningar snarare än att  bara anklaga patentrörelsen för att tänka fel. Är man intresserad av att veta mer finns föreläsningarna länkade på sidan.

Hösten bjuder även på Bok- och biblioteksmässan där PocketBlogg kommer närvara och rapportera direkt från mässan via Twitter och på bloggen. Vi förbereder oss med att läsa in oss på författare som kommer närvara, om Spanien som är temat för årets mässa samt genom att skanna programmet efter intressanta seminarier. Kom och hälsa på oss på mässan om du har vägarna förbi eller följ bloggen för att få känslan av att du är på plats ändå. För att få en helhetsbild av allt som händer och skrivs om från mässan rekommenderar jag även ett besök på Allt om bokmässan.

I mitten på augusti berättade jag om Juliagruppens seminarium “Nät och samtal” som hölls i Stockholm. Gruppens vackra hem står nu med öppna armar, titta gärna in och bekanta dig med oss och de tankar som vi har kring internet. Ledord för den som behöver en extra knuff för att ta sig dit är öppenhet, nätneutralitet, dialog och möjligheten till kontakter över osynliga gränser. Jag har själv bloggat för gruppen på Internetdagarna, den här gången om telekompaketet och den medborgaraktivism som har byggts upp för att jobba med dessa frågor.

Jag känner mig rustad för en höst full av aktiviteter, full av projekt och full av givande samtal. Nu väntar jag bara på de vackra färgerna för att ackompanjera denna höst av fraktaler.

Sitter hemma hos mor och far och går igenom mina flyttlådor som stått på deras vind några år för länge. I pärmen från första året på gymnasiet hittar jag vad som måste vara en intervju eller i alla fall ett arbete om Södermanlands Nyheter. Då (1996) lade de ut vissa delar av tidningen på internätet och lät dem ligga där i hela 6 månader. Men mest intressant är deras egna framtidsprognos där hela, ja hela, SN skulle finnas tillgängligt på internet och hela bildarkivet på CD-rom.

Framtiden är skrämmande, eller hur?

I onsdags var det äntligen dags för Juliagruppens första seminarium “Nät och samtal”. Förväntningarna från min sida var skyhöga, dels skulle jag äntligen få träffa en hel hög med människor som jag ser upp till och inspireras av, många av dem personer som jag har känt via internet ett bra tag nu och äntligen skulle få träffa afk. Dels för att jag ser det här seminariet och Juliagruppens initiativ som ett start på något fantastiskt, ett början på ett konstruktivt samtal om nätet, om de prövningar som vi står inför utan pajkastning, istället med fokus på lösningar, ideér och en givande debatt där vi försöker lära av varandra och förstå de olika utgångspunkterna som finns.

Och hur lyckat blev det inte?! Ni som inte hade möjlighet att närvara kan ta del av anteckningar och bambuser från tillställningen, men jag rekommenderar er att hålla utkik efter Juliagruppens nästa seminarium som kommer dyka upp under hösten och se till att ni kan närvara då. Det kommer ge er så mycket på så många plan.

Nu ska jag sluta predika och istället tipsa om alla andra underbara människor som har skrivit om denna nätkärlek som har tagit sina första stapplande steg mot ett potentiellt livslångt förhållande. Isobel, Gustav, Christopher, Lisa, Marcin, mfl

Här, där, överallt och på många olika sätt skrivs det och reflekteras om och kring Juliagruppen. Läs och inspireras.

————————————————————————————————————-

Uppdatering: Isabelle och Elin har också fått ur sig några underbara ord och bilder!

Jag skulle kunna skriva i oändlighet om det här men andra har gjort det så bra före mig. Kolla in de här texterna. Och här kan du hjälpa till och hitta information.

Det viktigaste för mig från hela debatten var dock att jag insåg hur viktig ACTA är och framförallt hur oerhört viktigt det är att vi får information om vad som ingår. Här är den information som finns tillgänglig i dag på www.se2009.eu (Sveriges sida inför EUordförandeskapet), och som ni ser är det – just det ingenting. Informationen är klassificerad och får inte lämnas ut, dvs vi som medborgare har ingen möjlighet att vet vad det är som är på gång och hur det kan komma att påverka oss. Ska det kallas demokrati? Jag är tveksam.

Så vad behövs göras? Vi måste så snart som möjligt sätta tryck på våra politiker, så de i sin tur kan få igenom beslut som gör informationen tillgänglig innan det är för sent. Erik Josefsson är en av de som jobbar hårt för att få fram mera information, hos honom finns alltid det senaste om ACTA och hur vi kan jobba för att se till så information får bli fri.