Kaosteori » kärlek

Julia i mängder

Kaosteori — Fri, 21 Aug 2009 07:54:32 +0000

Nu ska jag försöka sammanfatta en av de mest fantastiska dagar jag har haft. Hur gör man det? Omöjligt känns det som, det är så mycket som jag upplevt och känner som inte går att ta på, inte går att göra rättvisa med enbart ord. Men försöka måste jag.

I onsdags var det äntligen dags för Juliagruppens första seminarium “Nät och samtal”. Förväntningarna från min sida var skyhöga, dels skulle jag äntligen få träffa en hel hög med människor som jag ser upp till och inspireras av, många av dem personer som jag har känt via internet ett bra tag nu och äntligen skulle få träffa afk. Dels för att jag ser det här seminariet och Juliagruppens initiativ som ett start på något fantastiskt, ett början på ett konstruktivt samtal om nätet, om de prövningar som vi står inför utan pajkastning, istället med fokus på lösningar, ideér och en givande debatt där vi försöker lära av varandra och förstå de olika utgångspunkterna som finns.

Och hur lyckat blev det inte?! Ni som inte hade möjlighet att närvara kan ta del av anteckningar och bambuser från tillställningen, men jag rekommenderar er att hålla utkik efter Juliagruppens nästa seminarium som kommer dyka upp under hösten och se till att ni kan närvara då. Det kommer ge er så mycket på så många plan.

Nu ska jag sluta predika och istället tipsa om alla andra underbara människor som har skrivit om denna nätkärlek som har tagit sina första stapplande steg mot ett potentiellt livslångt förhållande. Isobel, Gustav, Christopher, Lisa, Marcin, mfl

Här, där, överallt och på många olika sätt skrivs det och reflekteras om och kring Juliagruppen. Läs och inspireras.

————————————————————————————————————-

Uppdatering: Isabelle och Elin har också fått ur sig några underbara ord och bilder!

Sommaren – data och musik

Kaosteori — Sun, 28 Jun 2009 22:45:53 +0000

Monki har tidigare i år proklamerat denna sommar som Summer of Data Love och det kan jag bara hålla med om, men jag vill även lägga till Summer of Music Love. Det här året har jag äntligen fått möjlighet att uppleva den livemusik som jag vill se, jag behöver inte stå ut med afterskiband som harvar på för att det är deras sätt att betala räkningarna, jag kan istället se band som faktiskt spelar för att dom älskar musik. Jag bor i en stad med ett rikt musikutbud och jag har människor runt mig som delar min kärlek till musiken. Bara det faktum att inom en och samma vecka kommer jag ha sett två av de band som legat på min “måste se innan jag dör lista” gör denna sommar värd att utnämna till Summer of Musik Love. Att det sedan dyker upp oväntade upplevelser mellan dessa sedan länge planerade konserter gör inte sommaren sämre. På en pub någonstans i Briston sprang vi igår på ett skönt band från halva Afrika, framförallt Kongo om jag fattade saker rätt: ZingZong Allstars, helt underbara - fick alla människor i lokalen att dansa så att svetten stänkte.

Som jag skrivit om tidigare så upplevde jag väldigt starka känslor under Clandestinofestivalen vid Röda Sten. Kanske var det för att jag blev överrumplad, men det gör mig lite orolig för hur jag ska reagera nu när jag på onsdag beger mig till Arvika, där jag ska se DM! Min tacksamhet för att min syster kommer stå bredvid mig när de stiger på scenen är enorm, jag kommer behöva någon som ser efter mig och har koll på att jag fortsätter andas. Har jag kanske lite väl höga förväntningar? Nej, det tror jag inte – oavsett vad som händer kommer jag tycka att det är det bästa jag någonsin sett!

2009 – Helt enkelt Summer of Love all over again!

Högläsning

Kaosteori — Tue, 05 May 2009 15:11:13 +0000

Genom Mymlan påminns jag om när vi (mamma och jag) läste högt för varandra när det var läggdags. I början var det självklart hon som läste för mig, men så snart jag kunde börja länka samman meningar turades vi om så mycket det gick. Båda hade den irriterande ovanan att dras in så mycket i berättelsen att vi slutade läsa högt och tyst skummade igenom texten, för att komma framåt i historien. Det avbröts dock snabbt av ett harklande och om det inte hjälpte en lätt knuff med armbågen. Misstänker att det var jag som var “bäst” på detta, även om mitt minne säger att även mamma lyckades med det ibland.

Den sista boken vi läste tillsammans var Rötter av Alex Haley. Vi blev aldrig klara med den, någonstans på vägen tappade jag intresset och växte upp. Det måste ha varit vid samma tidpunkt som vi började glida ifrån varandra, när jag blev den arga och oförstådda tonåringen som fräste åt allt. När dörrarna började skaka av att slås igen men all kraft som kunde uppbringas i mina taniga armar. När det enorma (oövervinnerliga?) gapet som jag nu ser mellan oss började växa och ta form. Även om grunden lades till det mycket tidigare.

Men minnet av dom där kvällarna bredvid varandra i sängen läsandes böcker som vi båda kunde uppskatta värmer idag. Det var hennes sätt at förklara att hon älskade mig, även om orden aldrig riktigt klarade av att passera hennes läppar. Det var hennes sätt att dela med sig av det som betydde mycket i hennes liv, och jag vet att grunden till min kärlek för litteraturen lades där. Det är jag evigt tacksam för.