Kanske hänger dessa tankar samman med den fantastiska helg jag har haft, med vännerna omkring mig, sol i ansiktet och en nästintill obegränsbar glädje. Saker har flutit på med en sån självklar lätthet, allting har klaffat och jag har fått bekräftat vad jag vill och vad som får mig att trivas och må bra. Att allting inte går att uppfylla nu och att visa saker kan komma att dröja längre än jag egentligen vill känns mest bara som små problem som är hanterbara, och att jag ens ser på det hela på det sättet är ett otroligt gott tecken. Jag har tagit mig en lång väg upp ur det mörka hålet jag befann mig i för inte så länge sen.

Äntligen!