Fortsätter sedan ner till den lilla ån och möts av en stig som slingrar sig fram mellan vattnet och små kolonilotter. Påskliljorna har börjat blomma på en av lotterna och ägaren har förberett jorden i prydliga rader. Min namne Veronika växer utmed stigen, tillsammans med andra små blommor vars namn mamma säkert lärt mig men som försvunnit in bland all annan information som flyter runt i hjärnan. Mitt på den stora gräsytan där man alltid möter en hund eller två står nu blommande fruktträd och på andra sidan ån har arbetet börjat på fältet med vinrankorna. Vänder sedan åter in mot byn och möts av kyrkklockornas dova toner och gyllene buskar i varje trädgård.

Dofter slår emot en. Fuktig jord som värms upp av solen. Söta toner från frukträdens blommor och något friskt, ogreppbart som regnet lämnat efter sig. Återvänder till den lilla lägenheten och bubblar av energi. Leendet jag bär på ansiktet efter en av dessa promenader smittar av sig och förgyller resten av kvällen.